thriller

Om mig

Välkomna till min sida!

Jag heter Anna Jansson och föddes 1958 i Visby i ett hus precis utanför ringmuren. När jag var 21 år flyttade jag till Örebro för utbilda mig till sjuksköterska. Och har sedan dess stannat kvar… Vad gör man inte för kärleken?

Ibland får jag en stark längtan efter att se havet. Att uppleva hur varje årstid ger havet en ny färg. Den som inte sett ett svartgrått hav på vintern, de vita gässen på vågorna en yster vårdag eller det klarblå sommarhavet kan inte förstå hur magiskt havet kan vara en vanlig dag. Minns hur det var att tillsammans med pappa åka ut med båten i gryningen på ett spegelblankt vattnet och dra upp nät med inga andra ljud än de som naturen bjuder på. Det är livskvalitet på hög nivå.

När vemodet rullar in vänder jag istället blicken mot de blånande bergen utanför Vintrosa, som jag idag kallar mitt hem. Bergen har en helt annan färgskala, med vårens nästan genomskinligt gröna hav av löv, sommarens mättade grönska och höstens färgsprakande föreställning som skiftar från grönt till orange till blodrött. Under hektiska stunder brukar jag blunda och ur minnet dra fram bilder av Trolldalens ravin som bjuder på en hel famn av mjuk, orörd varmgrön mossa och de ljusgröna ormbunkarna vid bäckens fåra. Finns inget som är mer rogivande än naturen.

Till mina tre, ibland skeptiska, tonårsbarn säger jag ofta att livet visst fortsätter även när man fyllt 40. År 1997 under Trettonhelgen bekantade jag mig med den nya familjedatorn. Rätt som det var hade en historia börjat forma sig under mina fingrar. Totalt trollbunden av rollfigurerna. Redan i mars 2000 gavs min första bok ut av Prisma förlag. En thriller, som följts av några till. Efter det utbildade jag mig till taktilmassör och huset är numera fullt av värmekrus, mjuka toner och väldoftande eteriska oljor.

 

Förutom att skriva böcker är musiken också en viktig del av mitt liv. Ibland hittar jag en dikt som jag tycker om och får inspiration till att tonsätta den. Jag har faktiskt tonsatt Nils Ferlins dikt ”Stum sitter guden”.